Ni vet den där känslan när man blir så förbannad så man börjar gråta av att man är så himla himla arg. Att man inte vet va man ska göra av sin ilska och att rösten bryter när man säger det man vill för att man är så himla himla arg. Den känslan när man helst vill hugga ner någon med yxa som i hon i den där serien för herrans massa år, allie mcbeal kan den ha hetat de?
Så arg var jag idag och jag har fortfarande inte kunnat släppa själva grejen och jag tycket mest synd om min sambo som varje gång får höra om allt dehär..
Så sjukt less på att vara lilla elaka My varenda gång. Och ingen annan som törs säga något..
Önskar att "någon annan" bara kunde få vara sig själv..
Kramar Tant Mia!
